Skip to main content

Kabelterminologi

Kabeltillverkning:

Tvinning: Arbetsfas där kabelns olika element sammanförs, kan genomföras i en eller flera etapper.

Korslänkning: Process där kemiska bindningar bildas mellan polymerens molekyler. Man pratar också ofta om ”stekning” av plasten.

CV-linje: CV kommer från ”continuous vulcanization”, dvs. kontinuerlig vulkanisering. I CV-linjen isoleras ledarparten och isolationsplasten korslänkas för att uppnå bättre egenskaper. I praktiken innebär det att polyeten ”steks” under högt tryck och hög temperatur.

Tråddragning: Kallformningsprocess, där råmaterialet aluminium eller koppar dras genom en dragskiva tillverkad av ett hårdare ämne. Dragskivorna kan vara flera och storleken på den sista skivans hål bestämmer trådens slutgiltiga diameter.

Sprutpressning (extrudering): Arbetsfas där plastmaterialet med hjälp av högt tryck och hög temperatur smälts och pressas till en del av kabelkonstruktionen. Isoleringen och tillverkningen av yttermanteln på den mest typiska ledaren görs genom sprutpressning.

En kabels konstruktion:

Armerad kabel: Som mekaniskt skydd under kabelns yttermantel finns ett lager metalltrådar eller band. Beroende av kabelns konstruktion är typiska material som används galvaniserat stål, aluminium och koppar.

Fyllnad: Konstruktionslager inuti kabeln, med uppgift att skydda det underliggande lagret. Exempelvis används en halvledande bandning som fyllnad under beröringsskyddet, som underlag för koppartrådarna.

Ledande material: Vilket som helst material som tillåter att elektrisk ström passerar genom det. Förutom i själva ledaren hittar man i en kabel ledande material också i andra lager.

Ledare: Den innersta delen i en kabel, med uppgift att fungera som väg för den elektriska strömmen.

Elkoppar: Ytterst ren koppar, som är elektrolytiskt renad för att garantera bästa möjliga elektriska ledningsförmåga.

Isolerande material: Vilket som helst material som förhindrar att elektrisk ström passerar genom det. Förutom i själva isolationen hittar man i en kabel isolerande material också i andra lager.

Tvinnat par: Två isolerade ledare, som är tvinnade runt varandra. Ett tvinnat par är grundelementet i nästan alla dataöverförings- och signalkablar.

Beröringsskydd: Typiskt ett av aluminium eller koppar tillverkat lager mellan isolationen och manteln, vars uppgift är att fungera som väg för fel- och laddningsströmmar. Beröringsskyddet ska alltid anslutas till jordkretsarna, åtminstone i ena änden.

Mantel: Kabelns yttersta lager, vars uppgift är att stödja de inre delarna och fungera som skydd mot fukt och mekanisk belastning. De mest typiska tillverkningsmaterialen är PE- och PVC-plaster.

Allmänt om kablar:

Brandegenskaper: Beskriver kabelns beteende under en eldsvåda. Flera olika standarder beskriver kabelns funktionsförmåga i olika typer av situationer och för olika krav.

Funktionsförmåga under brand: Beskriver hur länge och under vilka testförhållanden kabeln bibehåller sin funktionsförmåga under brand. Kablar som fungerar under brand används typiskt i sjukhus och andra offentliga lokaler.

Icke brandspridande: Kabelns brandklass anger hur kabeln sprider brand när den väl har antänts. Kablar som inte sprider brand används typiskt i sjukhus och andra offentliga lokaler.

SJ (HV): Högspänning (High Voltage). Kabel eller system vars spänning är över 52 kV.

KJ (MV): Mellanspänning (Medium Voltage). Kabel eller system vars spänning är 6–42 kV.

PJ (LV): Lågspänning (Low Voltage). Kabel eller system vars spänning typiskt är högst några kV.

Kraftkabel: Kabel som är specifikt konstruerad för energiöverföring.

Specialkabel: Kabel som är konstruerad för något bestämt specialbehov. Kan vara kraft- eller signalkabel eller någon kombination av dessa.

Material:

Plastförening: En homogen blandning av polymerer samt tillsats- och fyllnadsämnen. Tillsats- och fyllnadsämnen används i blandningen för att uppnå önskade egenskaper.

Fyllnadsämne: Material eller lager som läggs till kabelkonstruktionen för att uppnå önskad funktionalitet, såsom vattentäthet eller brandegenskaper.

Halogenfri: En polymer eller annat material som inte innehåller grundämnen tillhörande halogengruppen. Den vanligaste halogenfria polymeren är PE, dvs. polyeten.

Halogenhaltig polymer: En polymer som innehåller grundämnen tillhörande halogengruppen, typiskt klor. När halogenhaltiga polymerer brinner utvecklar de rikligt med rök och giftiga gaser. Den vanligaste halogenhaltiga polymeren är PVC, dvs. polyvinylklorid.

FRHF: Kommer från ”Fire Retardant Halogen Free”, dvs. en halogenfri kabel som bibehåller sin funktion vid brand. Sådana kablar fungerar under brand och sprider inte heller branden när de är förlagda i bunt.

Polymer: Kolväte med långa kedjor, som är framställd genom sammanlänkning av korta kolväten till långa kedjor.

Polyeten: En polymer framställd ur etylenmonomerer, ett vanligt mantel- och isolationsmaterial. Brinner mycket lätt.

PVC: Polyvinylklorid. En halogenhaltig polymer (innehåller klor) som brinner dåligt, men samtidigt utvecklar rikligt med rök och giftiga gaser. Används både som isolations- och mantelmaterial.

Halvledande lager: Polyetenbaserad blandning, som är tillförd kol för att åstadkomma elektrisk ledningsförmåga. Används i mellan- och högspänningskablar i anslutning till isolationen för att utjämna lokala variationer i det elektriska fältet.

XLPE (PEX): Kommer från ”Cross Linked Polyethylene”, dvs. korslänkad polyeten. Elektriskt, mekaniskt och kemiskt hållbarare än vanlig polyeten. I XLPE är förbindningarna ”korsade” även mellan polymerkedjorna. Använd som isolationsmaterial i kablar.

Blandat:

Tillbehör: Vilken som helst tillbehörsartikel som t.ex. använd för att fästa, avsluta eller förlänga en kabel, eller rent allmänt för installation.

Ring: Ett förpackningssätt för mindre kabelmängder. En ring kan typiskt vara inplastad eller förpackad i en kartong.

Trumma: Större kabelmängder förpackas i allmänhet på en trumma av trä eller plast. Trummans diameter kan vara från några tiotal centimeter till mer än tre meter.

Skarv: En produkt som möjliggör förlängning av en kabel på sådant sätt att systemet bevarar sin säkerhet och prestanda.

Avslutning: En artikel som används främst på mellan- och högspänningskablar, och möjliggör t.ex. att kabeln ansluts till luftisolerade system. Avslutningens uppgift är att täta kabeländen och styra det elektriska fältet så att fel inte kan uppkomma.

Standard: En internationellt godkänd regel, med vilken man bekräftar ett gemensamt sätt att gå tillväga och tillverka bestämda produkter. Exempelvis finns det internationella europeiska samt nationella standarder för kablar.